Svensk ordbok 2009, webbversion

dimension [-∫o´n] substantiv ~en ~er di·mens·ion·en1ofta plur. (visst) mått för viktig, känne­tecknande ut­sträckning hos ngt före­mål; särsk. i fråga om tjocklek, diameter etc. rum.utstr.granar av mycket grova dimensionermellan­väggar av klena dimensionerrummets dimensioner är av­passade för två sängar○spec. i fråga om (upp­sättningar av) varor och halv­fabrikat i standardiserade storlekarofta sing. standarddimensionen balk i dimensionen 8 gånger 5 tumjag ska se om den dimensionen finns på lagret○äv. all­männarestorlek ett budget­underskott av enorma dimensionermiss­taget gör att han får mera mänskliga dimensionerdimensionen (av/på ngt), (av ADJ) dimensionersedan 1795av lat. dimen´sio ’upp­mätning’, till dis´- ’i­sär’ och meti´ri ’mäta’; jfr mensur 2huvud­riktning för an­givande av ut­bredning i rummet dvs. längd, bredd el. höjd rum.utstr.JFRcohyponymledd djupdimensionen linje har en dimension, ett plan två och en kropp tre dimensioner○i fysikaliska samman­hang äv. om storheter (sorter) som inte mot­svarar ut­sträckning i rummet, t.ex. elektrisk spänning (volt)JFRcohyponymdimension 1 dimensionslös (konstant)○ofta bildligt, särsk. i fråga om sätt att upp­fatta el. analysera den andliga verklighetenden religiösa dimensioneni under­sökningen saknas en historisk dimensioni det moderna sam­hället har de andliga dimensionerna gått förloradeen dimension (av ngt)sedan 1690