Svensk ordbok 2009, webbversion

dimm`a substantiv ~n dimmor dimm·an●tät massa av små vatten­droppar eller is­kristaller i lägre luft­lager vilket med­för o­skarp och dålig sikt komm.pedag.rum.JFRcohyponym1dis dimstråkmorgondimmaen tjock dimmaen tät dimmadimman lättade fram emot lunch­tidplanet kunde inte landa på grund av dimman○äv. bildligt i ut­tryck för intellektuell o­klarhetkliv fram ur dimmorna och diskutera sak­frågorna!det är dags att skingra dimmorna kring hans försvinnandesorgen när någon man älskar går in i dimman på ålderns höstsedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. dimba; jfr sv. dial. dimba ’(att) ånga, ryka’; jfr 2damm, dum Jag älskar dimman som släpar våt över kajer och torg i natten.Bo Bergman, Stadsbarn (i Marionetterna, 1903)