Svensk ordbok 2009, webbversion

diplom [-å´m] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dipl·om·et1in­tyg som ut­gör bevis på viss genom­gången ut­bildning eller viss värdighet ofta med ngt slags dekorativ ut­formning och med karaktär av informellare belöning pedag.rum.samh.hedersdiplommagisterdiplomalla kurs­deltagare får diplomhan fick förbundets förtjänst­tecken och diplom○i finlands­svenska som för­led i flera yrkes­beteckningardiplomekonomdiplomingenjörsedan 1758av fra. diplôme med samma betydelse; via lat. av grek. dip´loma ’brev’, eg. ’ngt dubbelt sammanvikt’, till diplo´os ’dubbel’ 2offentlig handling särsk. om vissa medel­tida dokument, t.ex. överlåtelse­handlingar jur.rum.språkvet.JFRcohyponymurkund de äldre diplomen var ofta av rättsgrundande naturett diplom (om ngn/ngt/SATS)sedan 1759