[-rek´t-el.-rek`t-]
substantiv ~en
di·rekt·het·en●det att vara direkt
psykol.○särsk.frånvaro av förställning
i uppträdande e.d.
han svarade rektorn med avväpnande direkthetsedan ca 1820Svensk ordbok 2009, webbversion
[-rek´t-el.-rek`t-]
substantiv ~en
di·rekt·het·en●det att vara direkt
psykol.○särsk.frånvaro av förställning
i uppträdande e.d.
han svarade rektorn med avväpnande direkthetsedan ca 1820