Svensk ordbok 2009, webbversion

direkti´v substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en di·rekt·iv·et●an­visning om sättet att ut­föra visst upp­drag från över­ordnad, myndighet e.d. arb.samh.JFRcohyponymförhållningsordercohyponymriktlinje tilläggsdirektivge direktivut­redningen har fått nya direktivfrån rikspolis­styrelsen gick direktiv ut till de o­lika poliskontorendirektiv (för ngt), direktiv (till ngn) (om ngt/att+V/SATS), direktiv (till ngn) (att+V/SATS)sedan 1880av ty. Direktive ’förhållnings­regel’; till lat. dirig´ere, se dirigera