[-sip´-äv.-∫ip´-]
substantiv ~n disciplar
discipl·ar●lärjunge
ngt högt.pedag.yrk.många av Linnés disciplar blev själva berömda(ngns) discipel, discipel (till ngn)sedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. discipel; av lat. discip´ulus ’lärjunge’