substantiv ~n ~er
dis·harm·oni·er●brist på harmoni
hos musikalisk helhet
musikseseharmoni 1
JFRcohyponymdissonans
○äv. i fråga om andra sinnesintryckblandningen av stilmöbler och hypermodernt gav upphov till en kraftig disharmoni○äv. bildligtosämja, konflikt
disharmonier mellan syskonendisharmoni (med ngn/ngt), disharmoni (mellan ngra)sedan 1794till lat. dis´- ’isär’ och harmoni