Svensk ordbok 2009, webbversion

disjunk´t adjektiv, neutr. ~ dis·junkt●helt åt­skild fil.herald.mat.○spec. om mängdersom saknar gemensamma element mängden av jämna tal och mängden av udda tal är disjunkta○spec. äv. biol.som präglas av geografisk upp­delning utan förbindelse mellan delarna en djur­art med disjunkt ut­bredningsedan 1806av lat. disjun´ctus med samma betydelse, till dis´- ’i­sär’ och jung´ere ’förena’; jfr adjunkt