substantiv ~en ~er
disk·ant·en●högre del av tonomfånget
vanligen i mots. till bas
musikJFRcohyponym1bas 2
diskanthögtalareskrika i diskant○äv. om motsvarande övre hälft av klaviaturen på piano el. orgel samt om sopranstämmasedan 1794av medeltidslat. discan´tus med samma betydelse, av lat. dis´- ’isär’ och can´tus ’sång’; jfr kantor