Svensk ordbok 2009, webbversion

diskontinue´rlig adjektiv ~t dis·kon·tinu·er·ligsom inte är samman­hängande i tid el. rum mat.JFRcohyponymavbrutencohyponymosammanhängandecohyponymdiskret 2 en diskontinuerlig signalspec. mat. om kurva el. mot­svarande funktionen diskontinuerlig funktionsedan 1881till lat. dis´- ’i­sär’ och kontinuerlig