Svensk ordbok 2009, webbversion

diskre´t adjektiv, neutr. ~ dis·kret1som und­viker att väcka o­lämplig upp­märksamhet som skulle kunna skada egna el. an­dras intressen admin.psykol.JFRcohyponymfinkänsligcohyponymförsyntcohyponymförsiktigcohyponymhänsynsfullcohyponymtaktfull du ska få höra en hemlighet om du lovar att vara diskret○äv. om handling e.d.ett diskret på­pekandeen diskret hostning för att på­kalla upp­märksamhet○äv. all­männaresom inte är iögon­fallande eller på­trängande höst­modets diskreta färgersedan 1654av medeltidslat. discre´tus ’som förmår att sär­skilja’, till lat. discer´nere ’sålla; skilja åt’; jfr exkret, koncern, 2sekret 2som består av sins­emellan åt­skilda delar mat.fil.mat.MOTSATSantonymkontinuerlig 2 JFRcohyponymdiskontinuerlig mängden av hela tal är diskretsedan 1850