Svensk ordbok 2009, webbversion
dispute´ra
verb ~de ~t
dis·put·er·ar1offentligt försvara doktorsavhandling
pedag.JFRcohyponymgraduera
han disputerade på en avhandling om Kalmarunionenhon räknar med att disputera i majdisputera (på/i ngt)sedan ca 1610fornsv. disputera ’diskutera; tala mot’; av lat. disputa´re ’utreda; avhandla; resonera’
2diskutera livligt
ofta i syfte att tysta andra parter snarare än att övertyga
komm.JFRcohyponymdebattera
det är ingen idé att disputera med lärarenom tycke och smak ska man inte disputeradisputera (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-135888disputerande;
disputation,
dispyt (till 2)