substantiv ~en ~er
dis·pyt·en●livlig diskussion
där parterna påstridigt hävdar sina argument
komm.tid.JFRcohyponymgrälcohyponym1trätacohyponymtvistcohyponymmeningsutbyte
de råkade i dispyt om en parkeringsplatsNN fick rött kort efter en dispyt med domaren(i) dispyt (med ngn) (om ngn/ngt/SATS), en dispyt (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1633av fra. dispute med samma betydelse; till disputera