Svensk ordbok 2009, webbversion

distans [-aŋ´sel.-an´s] substantiv ~en ~er di·stans·en1sträcka rum.JFRcohyponymavstånd hon tyckte inte om att köra bil längre distanser○ofta med ton­vikt på längden av sträckan, spec. sportkortdistanslångdistansmedeldistansden tillrygga­lagda distansen var 20 milpå de kortare distanserna (100 och 200 meter) dominerade de amerikanska löparna○äv.relativt stort av­stånd distansflygningdistansskotthålla sig på distans○spec. med tanke på distans­undervisningläsa på distans○äv. bildligt om (upp­levt) av­stånd i tidså här tre år efter­åt har de fått distans till händelsen(på) distans, distansen (från ngn/ngt) (till ngn/ngt), distansen (mellan ngra)sedan 1630av fra. distance med samma betydelse; till lat. dista´re ’vara av­lägsen’, till dis´- ’i­sär’ och sta´re ’stå’ 2knappast plur. und­vikande av social eller känslomässig kontakt komm.som chef höll han en viss distans till personalen○ibl. med positiv bi­betydelse av objektivitet, saklighet o.d.hennes ironiska distans till problemenhan saknar distans till det han håller på meddistans (till ngn/ngt)sedan 1830