Svensk ordbok 2009, webbversion

distrahe´ra verb ~de ~t dis·trah·er·ar●av­leda upp­märksamheten hos ngn, från huvud­saken psykol.JFRcohyponym1störa 1 man distraherades av de ständiga telefon­samtalen○ibl. med positiv bi­betydelse av förströelse e.d.efter alla bedrövelser behövde de något som distraheradedistrahera (ngn) (från ngt)sedan 1631av lat. distrah´ere ’dra i­sär; göra tank­spridd’; jfr attrahera, disträ, kontrahera Subst.:vbid1-136004distraherande, vbid2-136004distrahering; distraktion