[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
dis·trakt·ion·en●bristande koncentration
på det väsentliga el. aktuella
psykol.i ren distraktion hade hon kastat bort sitt körkort○äv. mer positivtförströelse
showen gav en stunds distraktion från vardagsproblemen(i) distraktion, distraktion (av ngn) (från ngt)sedan 1734av lat. distrac´tio ’isärdragning; skilsmässa; tvedräkt’; till distrahera