Svensk ordbok 2009, webbversion
di
`
tvägen
substantiv
,
best.
f.
dit|väg·en
●
resan till den platsen
som framgår av sammanhanget
trafik.
JFR
cohyponym
ditresa
cohyponym
hitvägen
på ditvägen besökte vi mormor i Skara
på ditvägen
sedan 1850