Svensk ordbok 2009, webbversion

divertissemang´ el. divertissementdivertissement [-maŋ´] substantiv ~et, plur. ~ äv. ~er, best. plur. ~en äv. ~erna di·vert·isse·mang·et, di·vert·isse·ment·et●blandad, lättare under­hållning gärna med musik; ofta som av­koppling i seriösare program musikrum.scen.tid.○spec. om fri­stående serie dans­nummer i opera○spec. äv.kortare teater­stycke med sång- och dansinslag sedan 1738av fra. divertissement ’förströelse’, till divertir ’av­leda; under­hålla’; av lat. diver´tere ’skiljas; vara o­lika’