Svensk ordbok 2009, webbversion

doft [dåf´t] substantiv ~en ~er doft·en●mindre kraftig (och vanligen an­genäm) lukt bot.med.zool.JFRcohyponymvällukt doftfyllden söt doften unken doften frän doften underbar doft av rosoren diskret doft av parfym○äv. bildligtglimt, smak­prov en doft från den fina världenen doft (av ngt)sedan 1803jfr fornsv. dupt, doft ’damm; pulver’, under in­verkan av äldre ty. duft ’dunst; ånga; väl­lukt’