[dåf`-]
verb ~de ~t
doft·ar1sända ut doft
bot.med.zool.JFRcohyponymlukta 1
i en silverpokal doftade ett fång röda rosor○ofta i opers. konstr.det doftade av hyacinter i rummet○ngn gång äv.(försöka) förnimma doften
av ngt
hon doftade på rosornadofta (ngt), dofta (av/på ngt)sedan 17492strö över
en kaka e.d.
kokk.dofta florsocker över semlornadofta ngtsedan 1845Subst.:vbid1-136619doftande,
vbid2-136619doftning (till 2);
doft (till 1)