[då´∫(ljust sj-ljud) el.då´dje]
substantiv ~n [då´∫en el. då´djen] ~r [då´∫er el. då´djer]
dog·en●(titel för) högste ämbetsmannen i endera av ett par italienska stadsrepubliker
nämligen Venedig och Genua
histor.samh.yrk.dogepalatsetsedan 1739av ita. doge med samma betydelse, sidoform till duce ’anförare’; av lat. dux´ ’ledare’, till du´cere ’leda’; jfr dukat, deducera, producera, reducera