Svensk ordbok 2009, webbversion

dokumen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en doku·ment·et●text som kan an­vändas som källa till kunskap om vissa förhållanden, ofta med viss rättslig status af.jur.litt.vet.rum.vetenskapl.JFRcohyponymhandling 3cohyponymurkund dokumentförfalskningdokumentskåporiginaldokumentviktiga dokumenthemliga dokument om vapen­affärensamlingar av dokument från emigrationens år­hundradeenligt dokumenten kan han inte betraktas som ägare○ofta om text som från början har an­dra (t.ex. privata el. skön­litterära) syftentidsdokumentAnne Franks dag­bok är ett gripande dokument○äv. om an­dra kultur­yttringar än textermålningen är ett intressant (tids)dokumentett dokument (om ngn/ngt/SATS)sedan 1612av lat. documen´tum ’lärdom; före­döme; bevis’, till doce´re ’(att) lära’; jfr docera