substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
dom·ic·il·et●hemort
betraktad som utgångspunkt för en persons rättsliga angelägenheter
särsk. jur.jur.JFRcohyponymhemvist
hon hade sin domicil i England när äktenskapet ingickssedan 1845av lat. domici´lium ’hemvist’, till dom´us ’hus, hem’; jfr 2dom