Svensk ordbok 2009, webbversion

domine´ra verb ~de ~t dom·in·er·ar●ha klart större före­komst eller in­flytande än alla an­dra i visst samman­hang, och där­för märkas mest af.komm.pol.JFRcohyponymbehärskacohyponymstyra 2cohyponymförhärska den politiska debatten dominerades av EU-frågankvinnligt dominerade yrkenhan dominerar all­tid i sällskap○spec. sportpå mitt­fältet dominerade NN○spec. äv. om att vara mest synligstads­bilden domineras av katedralendominera (ngn/ngt), dominera (över ngn/ngt)sedan 1734av lat. domina´ri ’härska’, till dom´inus ’herre; härskare’, till dom´us ’hus’; jfr 2dom, domino, domän Subst.:dominerande; dominans