Svensk ordbok 2009, webbversion

dom`stol substantiv ~en ~ar dom|­stol·en●auktoriserad offentlig in­rättning för rätt­skipning jur.rum.JFRcohyponym3rätt 4 domstolsförhandlingdomstolsväsenarbetsdomstolcivildomstolställas in­för domstoldra saken in­för domstolprövas i domstolvittna i domstoldomstolens leda­möter○äv. försvagathedersdomstol(inför) domstolHögsta domstolenden högsta instansen i det all­männa domstols­väsendetsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. dom­stol