Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
don·et●(enklare) teknisk anordning som fungerar som redskap eller verktyg
verkt.elddonfiskedonskodonskrivdonsydon○äv. som övergripande beteckning i tekniska sammanhangelektriska don sådana som strömställare och vägguttagdon efter personngt som särskilt lämpar sig för personeni fråga om behandling, utrustning etc.
med löparskor är det som med mycket annat – det är viktigt att välja don efter person
sedan 1678av lågty. don ’göromål’, till don ’göra’ (ty. tun, eng. do); jfr dåd, fordon, skodon m.fl. ord på -don
[dån´el.då´n]
substantiv,
ingen böjning
●herr
spansk och italiensk titel (framför förnamnet) för högt uppsatta personer
yrk.don Juandon NAMNsedan 1632av spa., ita. don med samma betydelse; av lat. dom´inus ’herre’; jfr dominera, donjuan