Svensk ordbok 2009, webbversion

doppa [dåp`a] verb ~de ~t dopp·ar●sänka ner i vätska för en kort stund ev. bara delvis kokk.doppa pennan i bläcket○spec. med avs. på del av kroppendet var så kallt i vattnet att hon bara doppade fötterna○spec. äv. om ned­doppning av kaffe­bröd i kaffe (mest förr) resp. bröd i skink­spadnu får ni vara så goda och doppadoppa i grytan○äv. i fråga om ned­sänkning i pulverdoppa kakorna i kanel och strö­sockerdoppa (ner) ngn/ngt (i ngt)sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. doppa; gemens. germ. ord, besl. med 1djup 1, dop, döpa Subst.:vbid1-137182doppande, vbid2-137182doppning; dopp