Svensk ordbok 2009, webbversion

dotter [dåt`-] substantiv dottern döttrar döttr·ar●(ngns) barn av kvinno­kön i förhållande till föräldrarna och o­beroende av ålder släkt.yrk.dotterdotterdottersonhemmadotterälsklingsdotterde hade länge önskat sig en dotterhon födde en väl­skapt dotter○ngn gång äv.ättling av kvinno­kön ngt högt.alla kvinnor är Evas döttrar○äv. om kvinna som produkt av viss miljö e.d.en dotter av Södern○äv. bildligtvanligen i sammansättn. av­läggare dotterbolagdotterspråkradondöttrarngns dotter, dotter till ngnnaturlig dotter (till ngn)i biologisk mening dotter (till ngn)vara sin fars/mors dotterhandla som (eller vara lik) sin far/morom flicka el. kvinna​ hon är sin mors dotter – har lika­dan intelligens och humor som sin mamma sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Vaksala, Upplandvanligen runform totiR, fornsv. dottir; gemens. germ. ord, mot­svarande sanskrit duhitar med samma betydelse Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon.Dikt av Anna Maria Lenngren (1798), med satir över kvinnans undertryckta ställning