Svensk ordbok 2009, webbversion

drägg substantiv ~en drägg·enbotten­sats kokk.psykol.JFRcohyponymfällning 2cohyponymgrums dräggen i vinbägarenäv. bildligtslödder dräggen plundrade och vandaliseradesedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. dräg ’jäsnings­ämne; botten­sats’; nord. ord av om­diskuterat urspr.