Svensk ordbok 2009, webbversion

dräng substantiv ~en ~ar dräng·en●jordbruks­arbetare med an­ställning hos en bonde el. hos annan före­tagare in­om jord­bruket ngt åld.jordbr.yrk.JFRcohyponympiga drängkammaregårdens drängar och pigorhan tjänade (som) dräng hos stor­bonden○äv. bildligthant­langare som ut­för o­behagligare arbeten Gestapos betalda drängar(ngns) dräng, dräng (hos ngn)själv är bästa/bäste drängdet är effektivare att göra ngt själv än att be ngn annan​ hon lever efter mottot ”själv är bästa dräng” och har svårt att delegera upp­gifter till sina med­arbetare sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform troki (dat.), vanligen övrig runform trik (ack.), fornsv. dränger ’ung man; tjänare’; nord. ord, trol. urspr. ’stolpe; tjock käpp’