Svensk ordbok 2009, webbversion

dröm´ substantiv ~men ~mar drömm·en1samman­hängande följd av inre syn­bilder under sömnen psykol.tid.JFRcohyponymhallucination drömbilddrömtydningmardrömsanndrömse ngn i drömmenhon hade en konstig dröm i natt(i) drömmen, en dröm (om ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. drömber; gemens. germ. ord, ev. urspr. ’sken­bild; gyckel­bild’, jfr ty. trügen ’bedra’ 2fantasiföreställning om (önsk­värt) fram­tida till­stånd psykol.drömgränsdrömjobbdrömkvinnadagdrömfeberdrömstorhetsdrömvakendrömönskedrömen vacker drömen o­uppnåelig drömhennes högsta drömförverkliga en drömpolitikernas dröm om ett enat Europaresan över­träffade hans djärvaste drömmar○äv. om ngt mycket fintklänningen var (som) en drömen dröm (om ngn/ngt/att+V/SATS), drömmen (att+V)sedan 1752Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.Tomas Tranströmer, inledningsdikten i 17 dikter (1954)