Svensk ordbok 2009, webbversion

dra`gning substantiv ~en ~ar drag·ning·en1procedur var­vid vinst­nummer slumpvis dras i lotteri spel.tid.lottdragningvid sön­dagens dragning ut­föll högsta vin­sten på lott­nummer 2367dragning (av ngt)sedan 1733till dra 2känsla av att vilja komma nära ngn särsk. sexuellt psykol.JFRcohyponymattraktioncohyponymböjelsecohyponymförkärlek hon kände en stark dragning till sin läraredragning till ngnsedan ca 17653nyans som närmar sig viss färg färg.JFRcohyponymskiftning blått med en dragning åt grönt○äv. all­männareen stil med dragning åt det traditionellaen dragning åt ngtsedan 18124form­förändring av metallprodukter vid bearbetning i kallt till­stånd vid till­verkning el. bearbetning av rör, tråd e.d. tekn.JFRcohyponymdragskiva sedan 18505passering av mot­ståndare genom att (låtsas) föra boll (eller puck) åt ett håll men snabbt ändra dess riktning åt ett annat t.ex. i fot­boll el. is­hockey sport.han gjorde en elegant dragning och lade pucken mellan benen på mål­vaktenhon luckrade upp försvaret med ett par perfekta dragningarsedan trol. 1960-talet