substantiv ~en ~er
dress·yr·en●metodisk inträning av viss färdighet hos djur
hos djur
psykol.tid.zool.fältdressyrhunddressyrdressyr av polishundar○äv. om motsvarande tävlingsgrendressyrnummerdressyrprovde svenska ryttarna hade framgång i dressyr och hoppning○ngn gång äv. om själlöst inövande av visst beteende hos människadressyr (av ngn/ngt)sedan 1822av ty. Dressur med samma betydelse; jfr dressera