substantiv ~n drickor
drick·an●(en flaska) läskedryck eller öl
el. svagdricka m.m.
kokk.lingondrickapilsnerdrickasockerdrickaen back drickaköpa en drickasedan 1635 (om svagdricka)till 3dricka
2drick`a
substantiv ~t
drick·at●dryckesvaror
vard.kokk.om du står för maten så står jag för drickatsedan 1538till 3dricka
3drick`a
verb drack druckit drucken druckna, pres. dricker
drick·er●inta
dryck
kokk.psykol.JFRcohyponymäta
dricka mjölkdricka kaffedricka blåbärssoppadricka ett glas vattenom man är sjuk är det ofta bra att dricka mycket○i absolut konstruktion ofta spec.missbruka alkohol, supa
efter skilsmässan började han dricka○äv.skåla
vi dricker för brudparet○äv. bildligt om växter m.m.växten drack nästan inget vattendet färska virket drack in linoljandricka (ngt), dricka (av ngt), dricka (för ngn/ngt)dricka brunnsebrunn 2
dricka ngn under bordetsebord 1
dricka som en svampdricka omåttligt
hon dricker som en svamp och är ofta borta från jobbet
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. drikka; gemens. germ. ord; jfr drink
Subst.:vbid1-137758drickande,
vbid2-137758drickning