Svensk ordbok 2009, webbversion

1drift substantiv ~en drift·en1o­kontrollerad förflyttning med ström eller vind geogr.geol.sjö.sanddriftsnödriftvästvindsdriftenfar­tyget kom på drift i stormenis­berget befann sig på drift söder­ut○äv. all­männareo­kontrollerad (tänkt) rörelse hans glas­ögon är på drift någon­stans i röranstöld­godset är an­tagligen på drift i Stock­holm○äv. bildligt i ut­tryck för asocial livs­föringungdom på drift i storstads­djungeln○äv.av­lagring upp­kommen genom transport från en plats till en annan (på) driftsedan ca 1710jfr fornsv. drift ’drivande’; gemens. germ. ord; till 1driva 2an­vändning av (viss) resurs tekn.drift(s)cheffabriksdriftgruvdriftrovdriftreaktorn tas i full drift nästa årfem timmars drift per dagbilen är billig i driftett konsortium svarar för driften vid fabriken○äv. om (viss typ av) energitillförsel (till maskin e.d.)batteridriftjetdriftraketdriftångdrift○ibl. skämts.barnen är ganska dyra i drift(i/ur) drift, drift (av ngt)sedan 17273skämtande i förlöjligande syfte satiriskt el. hånande komm.JFRcohyponymgyckel pjäsen är en blodig drift med allt vad makt­havare och byråkrater heterdrift (med ngn/ngt/SATS)sedan 1843
2drift substantiv ~en ~er drift·en●med­fött, under­liggande behov psykol.driftimpulsdriftstillfredsställelsedriftstyrdkönsdriftsexualdriftdunkla driftersexuella drifterunder­medvetna driftermänniskans lägre driftermänniskans drift till fort­plantning○äv. ngt all­männareskapardriftmänniskans drift att förändra världendrift (till ngt/att+V), drift (att+V)sedan 1704se 1drift