Svensk ordbok 2009, webbversion

drill substantiv ~en ~ar drill·en1mekanisk in­träning av färdighet pedag.den hårda drillen på regementetut­talet lärs in genom o­lika drillarsedan 1904av ty. Drill ’exercis’, till drillen ’exercera’, eg. ’hastigt vrida’ 2ton­följd med snabba växlingar mellan när­liggande toner i fågel- och människosång samt instrumental­musik musikJFRcohyponymefterslagcohyponymornament flöjtdrillnäktergalsdrillsång­lärkans drillsluttonen före­gicks av en drillslå en drillurineraom manvard.sedan 1739av ita. trillo med samma betydelse; av ljud­härmande urspr. 3drill­borr verkt.sedan 1651till drilla 3; av lågty. drillen ’hastigt vrida runt’; jfr drill 1 4upplöjd jordrygg mellan plog­fåror jordbr.drillplogsedan 1756av eng. drill med samma betydelse; av o­visst urspr.; ev. samma ord som drill 3 Lärkan slår i skyn sin drill.Gunnar Wennerberg, Gluntarne (1849–51), nr 25