Svensk ordbok 2009, webbversion
drots
[dråt´s]
substantiv ~en ~ar
drots·en●(titel för) en hög kunglig ämbetsman
histor.samh.yrk.JFRcohyponym1marsk
riksdrotssedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. drotseti, eg. ’den som sitter över konungens hovfolk eller hird’; till drott och sitta