[dråt´]
substantiv ~en ~ar
drott·en●fornnordisk storman med eget hov
samh.yrk.JFRcohyponymhövding
sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Larv, Västergötlandrunform trutin, fornsv. drotin (efterhand uppfattat som bestämd form), isl. dróttinn med samma betydelse, till drótt ’(konungens) krigarfölje’; till gotiska driugan ’göra krigstjänst’; besl. med dryg