substantiv ~en
dryck·en·skap·en●missbruk av alkohol
med.JFRcohyponymsuperi
han hemföll åt spel och dryckenskapnumera ses dryckenskapen som en sjukdomsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. drukkinskaper, drykkinskaper; efter lågty. drunkenschap med samma betydelse; till drucken, 3dricka