Svensk ordbok 2009, webbversion

dryf`ta verb ~de ~t dryft·arallvarligt och grundligt diskutera i relativt formella samman­hang komm.JFRcohyponymdebatteracohyponymresoneracohyponymöverlägga styrelsen dryftade frågan på ett extra­insatt mötedryfta ngt/SATS (med ngn)sedan 1872 i bet. ’diskutera, ventilera’ (bet. först anv. av Viktor Rydberg)sv. dial. dryfta ’rensa säd i ett tråg, så att agnar och damm skiljs bort’; besl. med drypa Subst.:vbid1-138296dryftande, vbid2-138296dryftning