Svensk ordbok 2009, webbversion

dry`pa verb dröp, drupit el. drypt, pres. dryper dryp·er1(långsamt) rinna i droppar Nollsvetten dröp från hans panna○äv.ge i­från sig droppar väggarna dröp av fukt○äv. bildligt, vanligen ned­sätt.skildringen dryper av falskt patosdrypa (av ngt)sedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. drypa ’rinna droppvis’; besl. med dropp, droppe, dryfta 2ofta med partikel, särsk.in, ner låta långsamt falla i droppar ner i ngt Nolldrypa (in/ner) ngt (i ngt)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserSubst.:vbid1-138315drypande, vbid2-138315drypning