Svensk ordbok 2009, webbversion

dubb substantiv ~en ~ar dubb·en●ofta plur. kort tapp med upp­gift att förhindra glidning på halt under­lag, särsk. is verkt.JFRcohyponymbrodd 1cohyponym2pigg dubbdäckisdubbsedan 1918sv. dial dubb, dobb; jfr no. dobb ’järnbult’; besl. med dymling, dyvika