Svensk ordbok 2009, webbversion
dubb`elnatur
substantiv ~en ~er
dubbel|nat·ur·en●person med motsägelsefulla karaktärsegenskaper
psykol.yrk.han är något av en dubbelnatur, oftast vänlig men ibland oresonligt hatisk○äv. om vitt skilda karaktärsegenskaperhan har en dubbelnatursedan 1841