Svensk ordbok 2009, webbversion

dubblett´ substantiv ~en ~er dubbl·ett·en1extra exemplar särsk. av ngt tryckt rum.JFRcohyponymduplikat dubblettnyckeldu kan ta min nyckel, jag har en dubblettsedan ca 1660av fra. doublet med samma betydelse, till double, se 1dubbel 2bo­stad med två rum vanligen utan kök arkit.heminr.rum.JFRcohyponymenkelrumcohyponymtrerummare sedan 1868