Svensk ordbok 2009, webbversion

duck`a verb ~de ~t duck·arhastigt böja sig ner för att und­gå att bli träffad sport.hon duckade för snö­bollenhan duckade när slaget komibl. äv. bildligtvanligen med prep.för und­vika vi ska inte heller ducka för eventuella svårigheterducka (för/inför ngt)sedan ca 1645av eng. duck med samma betydelse; identiskt med duka i duka under Subst.:vbid1-138878duckande, vbid2-138878duckning