verb dög äv. dugde, dugt, pres. duger
dug·er●vara tillräckligt bra
Nollhan duger inte till någontingduger inte maten åt dig?det duger inte att sova bort hela förmiddagenduga (till ngt/att+V) (för/åt ngn), duga (som ngn/ngt), duga (att+V)försöka dugerseförsöka
ngt som heter dugaseheta 1
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. dugha ’vara duktig; gagna; hjälpa; passa’; gemens. germ. ord; jfr duktig, dygd, odåga
Subst.:dugande