Svensk ordbok 2009, webbversion

duka´t substantiv ~en ~er duk·at·enett äldre guld­mynt med hög guld­halt histor.numism.JFRcohyponymsekin gulddukathan betalade med klingande dukatersedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. dukat; av ita. ducato, medeltidslat. duca´tus ’hertig­döme; mynt präglat av en hertig’; jfr doge, duchesse