Svensk ordbok 2009, webbversion
duka´t
substantiv ~en ~er
duk·at·en●ett äldre guldmynt med hög guldhalt
histor.numism.JFRcohyponymsekin
gulddukathan betalade med klingande dukatersedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. dukat; av ita. ducato, medeltidslat. duca´tus ’hertigdöme; mynt präglat av en hertig’; jfr doge, duchesse