substantiv ~en ~er
dum·het·en●bristande intellektuell förmåga
psykol.JFRcohyponymenfaldcohyponymdårskap
hans monumentala dumhet○äv. om tillfällig obetänksamhet e.d.det vore en dumhet att inte tacka ja○äv. om yttring av tillfällig obetänksamhet e.d.ofta plur.
JFRcohyponymsottis
prata inte dumheterhan har en massa dumheter för sig på kvällarnasedan 1739