Svensk ordbok 2009, webbversion
dung
`
e
substantiv
~n dungar
dung·en
●
mindre skog eller trädgrupp
geogr.
rum.
JFR
cohyponym
lund
cohyponym
skog
skogsdunge
träddunge
sedan 1640
i bet. ’buskage, lund’ enbart svenskt ord; jfr no.
dunge
’hop; hög’; besl. med
dynga
substantiv ~n dungar
dung·en●mindre skog eller trädgrupp
geogr.rum.JFRcohyponymlundcohyponymskog
skogsdungeträddungesedan 1640i bet. ’buskage, lund’ enbart svenskt ord; jfr no. dunge ’hop; hög’; besl. med dynga