substantiv ~en ~ar
dunk·en1bärbar behållare
vanligen med handtag; ofta för farliga vätskor
verkt.bensindunkhämta ett par dunkar färskvattenen dunk (ngt), en dunk (med ngt)sedan 1645trol. av lågty. tunneke ’liten tunna’; se 1tunna
2slag eller stöt som orsakar ett dovt ljud
men som knappast skadar; särsk. om slag med handflatan i ryggen som tecken på vänlighet
komm.tid.han gav sonen en uppmuntrande dunk i ryggen○äv.kraftfull nedläggning av basketboll rakt ner i korgen
NN blev helt fri och gjorde en dunksedan 1871till dunka
2dunk
substantiv ~et
dunk·et●regelbundet återkommande ljud av dova slag
Nolldiskodunkdunket från en fiskebåtdunket från vävstolen hördes i hela husetsedan 1821till dunka